FruVesa

Ligger här och varken jag eller den lilla tjejen i magen kan somna. Och som alltid när jag är ensam så funderar jag över allt mellan himmel och jord. Ikväll har tillit varit den största funderaren.

Jag har alltid varit osäker och även om jag har varit tillsammans med min älskade man i över 4,5 år så har jag inte vågat släppa honom ända in. Inte vågat lita på honom totalt. Inte för någonting han har gjort för han har varit underbar från början till slut utan för min egen osäkerhet. Jag har inte trivts med mig själv någonsin vilket har gjort att jag aldrig litat på någon när de sagt att de tycker om mig just för att jag inte kan förstå varför.

Men inatt slog det mig.

JAG LITAR PÅ DANIEL.

Att kunna totalt och fullständigt släppa in honom på livet och inte gå och vara orolig för att han ska hitta någon annan känns helt underbart. Jag tror honom när han säger att jag är den enda. När han säger att han älskar mig och vill dela resten av livet med mig. Att jag vill dela resten av livet med honom har jag vetat länge, men jag har inte vågat tro fullt på att han verkligen velat det. Men som sagt inte beroende på något han gjort utan på mig och mitt egna dåliga självförtroende. Men det har han gett mig ett nytt. Ett helt nytt självförtroende.

Jag vågar vara sårbar med honom utan att ha den minsta rädsla för att bli sårad. Vilken känsla!

Han är verkligen det bästa som har hänt mig och jag hoppas detta håller livet ut!